Conjugation of promulgera
promulgate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | promulgera |
Presens
| jag | promulgerar |
| du | promulgerar |
| han / hon / den / det | promulgerar |
| vi | promulgerar |
| ni | promulgerar |
| de | promulgerar |
Preteritum
| jag | promulgerade |
| du | promulgerade |
| han / hon / den / det | promulgerade |
| vi | promulgerade |
| ni | promulgerade |
| de | promulgerade |
Supinum
| jag | promulgerat |
| du | promulgerat |
| han / hon / den / det | promulgerat |
| vi | promulgerat |
| ni | promulgerat |
| de | promulgerat |
Imperativ
| — | promulgera |
Passiv
Infinitiv
| — | promulgeras |
Presens
| jag | promulgeras |
| du | promulgeras |
| han / hon / den / det | promulgeras |
| vi | promulgeras |
| ni | promulgeras |
| de | promulgeras |
Preteritum
| jag | promulgerades |
| du | promulgerades |
| han / hon / den / det | promulgerades |
| vi | promulgerades |
| ni | promulgerades |
| de | promulgerades |
Supinum
| jag | promulgerats |
| du | promulgerats |
| han / hon / den / det | promulgerats |
| vi | promulgerats |
| ni | promulgerats |
| de | promulgerats |