Conjugation of plinga
to ding or ring (often with a high and clear tone) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | plinga |
Presens
| jag | plingar |
| du | plingar |
| han / hon / den / det | plingar |
| vi | plingar |
| ni | plingar |
| de | plingar |
Preteritum
| jag | plingade |
| du | plingade |
| han / hon / den / det | plingade |
| vi | plingade |
| ni | plingade |
| de | plingade |
Supinum
| jag | plingat |
| du | plingat |
| han / hon / den / det | plingat |
| vi | plingat |
| ni | plingat |
| de | plingat |
Imperativ
| — | plinga |
Passiv
Infinitiv
| — | plingas |
Presens
| jag | plingas |
| du | plingas |
| han / hon / den / det | plingas |
| vi | plingas |
| ni | plingas |
| de | plingas |
Preteritum
| jag | plingades |
| du | plingades |
| han / hon / den / det | plingades |
| vi | plingades |
| ni | plingades |
| de | plingades |
Supinum
| jag | plingats |
| du | plingats |
| han / hon / den / det | plingats |
| vi | plingats |
| ni | plingats |
| de | plingats |