Conjugation of plåga
to cause significant pain or distress, to plague, to torment Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | plåga |
Presens
| jag | plågar |
| du | plågar |
| han / hon / den / det | plågar |
| vi | plågar |
| ni | plågar |
| de | plågar |
Preteritum
| jag | plågade |
| du | plågade |
| han / hon / den / det | plågade |
| vi | plågade |
| ni | plågade |
| de | plågade |
Supinum
| jag | plågat |
| du | plågat |
| han / hon / den / det | plågat |
| vi | plågat |
| ni | plågat |
| de | plågat |
Imperativ
| — | plåga |
Passiv
Infinitiv
| — | plågas |
Presens
| jag | plågas |
| du | plågas |
| han / hon / den / det | plågas |
| vi | plågas |
| ni | plågas |
| de | plågas |
Preteritum
| jag | plågades |
| du | plågades |
| han / hon / den / det | plågades |
| vi | plågades |
| ni | plågades |
| de | plågades |
Supinum
| jag | plågats |
| du | plågats |
| han / hon / den / det | plågats |
| vi | plågats |
| ni | plågats |
| de | plågats |