Conjugation of påstå
to claim, to state Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | påstå |
Presens
| jag | påstår |
| du | påstår |
| han / hon / den / det | påstår |
| vi | påstår |
| ni | påstår |
| de | påstår |
Preteritum
| jag | påstod |
| du | påstod |
| han / hon / den / det | påstod |
| vi | påstod |
| ni | påstod |
| de | påstod |
Supinum
| jag | påstått |
| du | påstått |
| han / hon / den / det | påstått |
| vi | påstått |
| ni | påstått |
| de | påstått |
Imperativ
| — | påstå |
Passiv
Infinitiv
| — | påstås |
Presens
| jag | påstås |
| du | påstås |
| han / hon / den / det | påstås |
| vi | påstås |
| ni | påstås |
| de | påstås |
Preteritum
| jag | påstods |
| du | påstods |
| han / hon / den / det | påstods |
| vi | påstods |
| ni | påstods |
| de | påstods |
Supinum
| jag | påståtts |
| du | påståtts |
| han / hon / den / det | påståtts |
| vi | påståtts |
| ni | påståtts |
| de | påståtts |