Conjugation of para
to pair, match into pairs Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | para |
Presens
| jag | parar |
| du | parar |
| han / hon / den / det | parar |
| vi | parar |
| ni | parar |
| de | parar |
Preteritum
| jag | parade |
| du | parade |
| han / hon / den / det | parade |
| vi | parade |
| ni | parade |
| de | parade |
Supinum
| jag | parat |
| du | parat |
| han / hon / den / det | parat |
| vi | parat |
| ni | parat |
| de | parat |
Imperativ
| — | para |
Passiv
Infinitiv
| — | paras |
Presens
| jag | paras |
| du | paras |
| han / hon / den / det | paras |
| vi | paras |
| ni | paras |
| de | paras |
Preteritum
| jag | parades |
| du | parades |
| han / hon / den / det | parades |
| vi | parades |
| ni | parades |
| de | parades |
Supinum
| jag | parats |
| du | parats |
| han / hon / den / det | parats |
| vi | parats |
| ni | parats |
| de | parats |