Conjugation of påkalla
to call for (request, demand) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | påkalla |
Presens
| jag | påkallar |
| du | påkallar |
| han / hon / den / det | påkallar |
| vi | påkallar |
| ni | påkallar |
| de | påkallar |
Preteritum
| jag | påkallade |
| du | påkallade |
| han / hon / den / det | påkallade |
| vi | påkallade |
| ni | påkallade |
| de | påkallade |
Supinum
| jag | påkallat |
| du | påkallat |
| han / hon / den / det | påkallat |
| vi | påkallat |
| ni | påkallat |
| de | påkallat |
Imperativ
| — | påkalla |
Passiv
Infinitiv
| — | påkallas |
Presens
| jag | påkallas |
| du | påkallas |
| han / hon / den / det | påkallas |
| vi | påkallas |
| ni | påkallas |
| de | påkallas |
Preteritum
| jag | påkallades |
| du | påkallades |
| han / hon / den / det | påkallades |
| vi | påkallades |
| ni | påkallades |
| de | påkallades |
Supinum
| jag | påkallats |
| du | påkallats |
| han / hon / den / det | påkallats |
| vi | påkallats |
| ni | påkallats |
| de | påkallats |