← orma — definición

Conjugation of orma

Regular CEFR B1

/ˈʊrma/

to move in a way that reminds the movement of a snake; to slither, to snake Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

orma

Presens

jag	ormar
du	ormar
han / hon / den / det	ormar
vi	ormar
ni	ormar
de	ormar

Preteritum

jag	ormade
du	ormade
han / hon / den / det	ormade
vi	ormade
ni	ormade
de	ormade

Supinum

jag	ormat
du	ormat
han / hon / den / det	ormat
vi	ormat
ni	ormat
de	ormat

Imperativ

—

orma

Passiv

Infinitiv

—

ormas

Presens

jag	ormas
du	ormas
han / hon / den / det	ormas
vi	ormas
ni	ormas
de	ormas

Preteritum

jag	ormades
du	ormades
han / hon / den / det	ormades
vi	ormades
ni	ormades
de	ormades

Supinum

jag	ormats
du	ormats
han / hon / den / det	ormats
vi	ormats
ni	ormats
de	ormats

Más conjugaciones

ormade ormande ormar ormat oroa oroad oroade oroades