Conjugation of ordna
to order, to sort, to put in order, to arrange, to fix Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ordna |
Presens
| jag | ordnar |
| du | ordnar |
| han / hon / den / det | ordnar |
| vi | ordnar |
| ni | ordnar |
| de | ordnar |
Preteritum
| jag | ordnade |
| du | ordnade |
| han / hon / den / det | ordnade |
| vi | ordnade |
| ni | ordnade |
| de | ordnade |
Supinum
| jag | ordnat |
| du | ordnat |
| han / hon / den / det | ordnat |
| vi | ordnat |
| ni | ordnat |
| de | ordnat |
Imperativ
| — | ordna |
Passiv
Infinitiv
| — | ordnas |
Presens
| jag | ordnas |
| du | ordnas |
| han / hon / den / det | ordnas |
| vi | ordnas |
| ni | ordnas |
| de | ordnas |
Preteritum
| jag | ordnades |
| du | ordnades |
| han / hon / den / det | ordnades |
| vi | ordnades |
| ni | ordnades |
| de | ordnades |
Supinum
| jag | ordnats |
| du | ordnats |
| han / hon / den / det | ordnats |
| vi | ordnats |
| ni | ordnats |
| de | ordnats |