Conjugation of orda
to talk, to spend words (on a topic) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | orda |
Presens
| jag | ordar |
| du | ordar |
| han / hon / den / det | ordar |
| vi | ordar |
| ni | ordar |
| de | ordar |
Preteritum
| jag | ordade |
| du | ordade |
| han / hon / den / det | ordade |
| vi | ordade |
| ni | ordade |
| de | ordade |
Supinum
| jag | ordat |
| du | ordat |
| han / hon / den / det | ordat |
| vi | ordat |
| ni | ordat |
| de | ordat |
Imperativ
| — | orda |
Passiv
Infinitiv
| — | ordas |
Presens
| jag | ordas |
| du | ordas |
| han / hon / den / det | ordas |
| vi | ordas |
| ni | ordas |
| de | ordas |
Preteritum
| jag | ordades |
| du | ordades |
| han / hon / den / det | ordades |
| vi | ordades |
| ni | ordades |
| de | ordades |
Supinum
| jag | ordats |
| du | ordats |
| han / hon / den / det | ordats |
| vi | ordats |
| ni | ordats |
| de | ordats |