Conjugation of öna
to give birth to, yean Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | öna |
Presens
| jag | önar |
| du | önar |
| han / hon / den / det | önar |
| vi | önar |
| ni | önar |
| de | önar |
Preteritum
| jag | önade |
| du | önade |
| han / hon / den / det | önade |
| vi | önade |
| ni | önade |
| de | önade |
Supinum
| jag | önat |
| du | önat |
| han / hon / den / det | önat |
| vi | önat |
| ni | önat |
| de | önat |
Imperativ
| — | öna |
Passiv
Infinitiv
| — | önas |
Presens
| jag | önas |
| du | önas |
| han / hon / den / det | önas |
| vi | önas |
| ni | önas |
| de | önas |
Preteritum
| jag | önades |
| du | önades |
| han / hon / den / det | önades |
| vi | önades |
| ni | önades |
| de | önades |
Supinum
| jag | önats |
| du | önats |
| han / hon / den / det | önats |
| vi | önats |
| ni | önats |
| de | önats |