Conjugation of omvandla
to convert, to transform, to change, to reshape Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | omvandla |
Presens
| jag | omvandlar |
| du | omvandlar |
| han / hon / den / det | omvandlar |
| vi | omvandlar |
| ni | omvandlar |
| de | omvandlar |
Preteritum
| jag | omvandlade |
| du | omvandlade |
| han / hon / den / det | omvandlade |
| vi | omvandlade |
| ni | omvandlade |
| de | omvandlade |
Supinum
| jag | omvandlat |
| du | omvandlat |
| han / hon / den / det | omvandlat |
| vi | omvandlat |
| ni | omvandlat |
| de | omvandlat |
Imperativ
| — | omvandla |
Passiv
Infinitiv
| — | omvandlas |
Presens
| jag | omvandlas |
| du | omvandlas |
| han / hon / den / det | omvandlas |
| vi | omvandlas |
| ni | omvandlas |
| de | omvandlas |
Preteritum
| jag | omvandlades |
| du | omvandlades |
| han / hon / den / det | omvandlades |
| vi | omvandlades |
| ni | omvandlades |
| de | omvandlades |
Supinum
| jag | omvandlats |
| du | omvandlats |
| han / hon / den / det | omvandlats |
| vi | omvandlats |
| ni | omvandlats |
| de | omvandlats |