Conjugation of omvälva
overthrow, overturn, upset, disrupt Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | omvälva |
Presens
| jag | omvälver |
| du | omvälver |
| han / hon / den / det | omvälver |
| vi | omvälver |
| ni | omvälver |
| de | omvälver |
Preteritum
| jag | omvälvde |
| du | omvälvde |
| han / hon / den / det | omvälvde |
| vi | omvälvde |
| ni | omvälvde |
| de | omvälvde |
Supinum
| jag | omvälvt |
| du | omvälvt |
| han / hon / den / det | omvälvt |
| vi | omvälvt |
| ni | omvälvt |
| de | omvälvt |
Imperativ
| — | omvälv |
Passiv
Infinitiv
| — | omvälvas |
Presens
| jag | omvälvs |
| du | omvälvs |
| han / hon / den / det | omvälvs |
| vi | omvälvs |
| ni | omvälvs |
| de | omvälvs |
Preteritum
| jag | omvälvdes |
| du | omvälvdes |
| han / hon / den / det | omvälvdes |
| vi | omvälvdes |
| ni | omvälvdes |
| de | omvälvdes |
Supinum
| jag | omvälvts |
| du | omvälvts |
| han / hon / den / det | omvälvts |
| vi | omvälvts |
| ni | omvälvts |
| de | omvälvts |