Conjugation of omnämna
to mention (a person in a text) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | omnämna |
Presens
| jag | omnämner |
| du | omnämner |
| han / hon / den / det | omnämner |
| vi | omnämner |
| ni | omnämner |
| de | omnämner |
Preteritum
| jag | omnämnde |
| du | omnämnde |
| han / hon / den / det | omnämnde |
| vi | omnämnde |
| ni | omnämnde |
| de | omnämnde |
Supinum
| jag | omnämnt |
| du | omnämnt |
| han / hon / den / det | omnämnt |
| vi | omnämnt |
| ni | omnämnt |
| de | omnämnt |
Imperativ
| — | omnämn |
Passiv
Infinitiv
| — | omnämnas |
Presens
| jag | omnämns |
| du | omnämns |
| han / hon / den / det | omnämns |
| vi | omnämns |
| ni | omnämns |
| de | omnämns |
Preteritum
| jag | omnämndes |
| du | omnämndes |
| han / hon / den / det | omnämndes |
| vi | omnämndes |
| ni | omnämndes |
| de | omnämndes |
Supinum
| jag | omnämnts |
| du | omnämnts |
| han / hon / den / det | omnämnts |
| vi | omnämnts |
| ni | omnämnts |
| de | omnämnts |