Conjugation of obstruera
obstruct Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | obstruera |
Presens
| jag | obstruerar |
| du | obstruerar |
| han / hon / den / det | obstruerar |
| vi | obstruerar |
| ni | obstruerar |
| de | obstruerar |
Preteritum
| jag | obstruerade |
| du | obstruerade |
| han / hon / den / det | obstruerade |
| vi | obstruerade |
| ni | obstruerade |
| de | obstruerade |
Supinum
| jag | obstruerat |
| du | obstruerat |
| han / hon / den / det | obstruerat |
| vi | obstruerat |
| ni | obstruerat |
| de | obstruerat |
Imperativ
| — | obstruera |
Passiv
Infinitiv
| — | obstrueras |
Presens
| jag | obstrueras |
| du | obstrueras |
| han / hon / den / det | obstrueras |
| vi | obstrueras |
| ni | obstrueras |
| de | obstrueras |
Preteritum
| jag | obstruerades |
| du | obstruerades |
| han / hon / den / det | obstruerades |
| vi | obstruerades |
| ni | obstruerades |
| de | obstruerades |
Supinum
| jag | obstruerats |
| du | obstruerats |
| han / hon / den / det | obstruerats |
| vi | obstruerats |
| ni | obstruerats |
| de | obstruerats |