Conjugation of nyttja
to use, to make use of for benefit Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | nyttja |
Presens
| jag | nyttjar |
| du | nyttjar |
| han / hon / den / det | nyttjar |
| vi | nyttjar |
| ni | nyttjar |
| de | nyttjar |
Preteritum
| jag | nyttjade |
| du | nyttjade |
| han / hon / den / det | nyttjade |
| vi | nyttjade |
| ni | nyttjade |
| de | nyttjade |
Supinum
| jag | nyttjat |
| du | nyttjat |
| han / hon / den / det | nyttjat |
| vi | nyttjat |
| ni | nyttjat |
| de | nyttjat |
Imperativ
| — | nyttja |
Passiv
Infinitiv
| — | nyttjas |
Presens
| jag | nyttjas |
| du | nyttjas |
| han / hon / den / det | nyttjas |
| vi | nyttjas |
| ni | nyttjas |
| de | nyttjas |
Preteritum
| jag | nyttjades |
| du | nyttjades |
| han / hon / den / det | nyttjades |
| vi | nyttjades |
| ni | nyttjades |
| de | nyttjades |
Supinum
| jag | nyttjats |
| du | nyttjats |
| han / hon / den / det | nyttjats |
| vi | nyttjats |
| ni | nyttjats |
| de | nyttjats |