Conjugation of namnge
to name (give the name(s) (of)) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | namnge |
Presens
| jag | namnger |
| du | namnger |
| han / hon / den / det | namnger |
| vi | namnger |
| ni | namnger |
| de | namnger |
Preteritum
| jag | namngav |
| du | namngav |
| han / hon / den / det | namngav |
| vi | namngav |
| ni | namngav |
| de | namngav |
Supinum
| jag | namngivit |
| du | namngivit |
| han / hon / den / det | namngivit |
| vi | namngivit |
| ni | namngivit |
| de | namngivit |
Imperativ
| — | namnge |
Passiv
Infinitiv
| — | namnges |
Presens
| jag | namnges |
| du | namnges |
| han / hon / den / det | namnges |
| vi | namnges |
| ni | namnges |
| de | namnges |
Preteritum
| jag | namngavs |
| du | namngavs |
| han / hon / den / det | namngavs |
| vi | namngavs |
| ni | namngavs |
| de | namngavs |
Supinum
| jag | namngivits |
| du | namngivits |
| han / hon / den / det | namngivits |
| vi | namngivits |
| ni | namngivits |
| de | namngivits |