Conjugation of nämna
to mention, to name Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | nämna |
Presens
| jag | nämner |
| du | nämner |
| han / hon / den / det | nämner |
| vi | nämner |
| ni | nämner |
| de | nämner |
Preteritum
| jag | nämnde |
| du | nämnde |
| han / hon / den / det | nämnde |
| vi | nämnde |
| ni | nämnde |
| de | nämnde |
Supinum
| jag | nämnt |
| du | nämnt |
| han / hon / den / det | nämnt |
| vi | nämnt |
| ni | nämnt |
| de | nämnt |
Imperativ
| — | nämn |
Passiv
Infinitiv
| — | nämnas |
Presens
| jag | nämns |
| du | nämns |
| han / hon / den / det | nämns |
| vi | nämns |
| ni | nämns |
| de | nämns |
Preteritum
| jag | nämndes |
| du | nämndes |
| han / hon / den / det | nämndes |
| vi | nämndes |
| ni | nämndes |
| de | nämndes |
Supinum
| jag | nämnts |
| du | nämnts |
| han / hon / den / det | nämnts |
| vi | nämnts |
| ni | nämnts |
| de | nämnts |