Conjugation of matta
to direct, to aim (often of a punch or other aggressive act) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | matta |
Presens
| jag | mattar |
| du | mattar |
| han / hon / den / det | mattar |
| vi | mattar |
| ni | mattar |
| de | mattar |
Preteritum
| jag | mattade |
| du | mattade |
| han / hon / den / det | mattade |
| vi | mattade |
| ni | mattade |
| de | mattade |
Supinum
| jag | mattat |
| du | mattat |
| han / hon / den / det | mattat |
| vi | mattat |
| ni | mattat |
| de | mattat |
Imperativ
| — | matta |
Passiv
Infinitiv
| — | mattas |
Presens
| jag | mattas |
| du | mattas |
| han / hon / den / det | mattas |
| vi | mattas |
| ni | mattas |
| de | mattas |
Preteritum
| jag | mattades |
| du | mattades |
| han / hon / den / det | mattades |
| vi | mattades |
| ni | mattades |
| de | mattades |
Supinum
| jag | mattats |
| du | mattats |
| han / hon / den / det | mattats |
| vi | mattats |
| ni | mattats |
| de | mattats |