Conjugation of markera
to mark, to sign Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | markera |
Presens
| jag | markerar |
| du | markerar |
| han / hon / den / det | markerar |
| vi | markerar |
| ni | markerar |
| de | markerar |
Preteritum
| jag | markerade |
| du | markerade |
| han / hon / den / det | markerade |
| vi | markerade |
| ni | markerade |
| de | markerade |
Supinum
| jag | markerat |
| du | markerat |
| han / hon / den / det | markerat |
| vi | markerat |
| ni | markerat |
| de | markerat |
Imperativ
| — | markera |
Passiv
Infinitiv
| — | markeras |
Presens
| jag | markeras |
| du | markeras |
| han / hon / den / det | markeras |
| vi | markeras |
| ni | markeras |
| de | markeras |
Preteritum
| jag | markerades |
| du | markerades |
| han / hon / den / det | markerades |
| vi | markerades |
| ni | markerades |
| de | markerades |
Supinum
| jag | markerats |
| du | markerats |
| han / hon / den / det | markerats |
| vi | markerats |
| ni | markerats |
| de | markerats |