Conjugation of lyda
to sound, to be worded, to have a wording Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | lyda |
Presens
| jag | lyder |
| du | lyder |
| han / hon / den / det | lyder |
| vi | lyder |
| ni | lyder |
| de | lyder |
Preteritum
| jag | lydde |
| du | lydde |
| han / hon / den / det | lydde |
| vi | lydde |
| ni | lydde |
| de | lydde |
Supinum
| jag | lytt |
| du | lytt |
| han / hon / den / det | lytt |
| vi | lytt |
| ni | lytt |
| de | lytt |
Imperativ
| — | lyd |
Passiv
Infinitiv
| — | lydas |
Presens
| jag | lyds |
| du | lyds |
| han / hon / den / det | lyds |
| vi | lyds |
| ni | lyds |
| de | lyds |
Preteritum
| jag | lyddes |
| du | lyddes |
| han / hon / den / det | lyddes |
| vi | lyddes |
| ni | lyddes |
| de | lyddes |
Supinum
| jag | lytts |
| du | lytts |
| han / hon / den / det | lytts |
| vi | lytts |
| ni | lytts |
| de | lytts |