Conjugation of linda
to wind; to turn coils around something Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | linda |
Presens
| jag | lindar |
| du | lindar |
| han / hon / den / det | lindar |
| vi | lindar |
| ni | lindar |
| de | lindar |
Preteritum
| jag | lindade |
| du | lindade |
| han / hon / den / det | lindade |
| vi | lindade |
| ni | lindade |
| de | lindade |
Supinum
| jag | lindat |
| du | lindat |
| han / hon / den / det | lindat |
| vi | lindat |
| ni | lindat |
| de | lindat |
Imperativ
| — | linda |
Passiv
Infinitiv
| — | lindas |
Presens
| jag | lindas |
| du | lindas |
| han / hon / den / det | lindas |
| vi | lindas |
| ni | lindas |
| de | lindas |
Preteritum
| jag | lindades |
| du | lindades |
| han / hon / den / det | lindades |
| vi | lindades |
| ni | lindades |
| de | lindades |
Supinum
| jag | lindats |
| du | lindats |
| han / hon / den / det | lindats |
| vi | lindats |
| ni | lindats |
| de | lindats |