Conjugation of ligga
to lie; to be placed, situated, or located Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | ligga |
Presens
| jag | ligger |
| du | ligger |
| han / hon / den / det | ligger |
| vi | ligger |
| ni | ligger |
| de | ligger |
Preteritum
| jag | låg |
| du | låg |
| han / hon / den / det | låg |
| vi | låg |
| ni | låg |
| de | låg |
Supinum
| jag | legat |
| du | legat |
| han / hon / den / det | legat |
| vi | legat |
| ni | legat |
| de | legat |
Imperativ
| — | ligg |
Passiv
Infinitiv
| — | liggas |
Presens
| jag | liggs |
| du | liggs |
| han / hon / den / det | liggs |
| vi | liggs |
| ni | liggs |
| de | liggs |
Preteritum
| jag | lågs |
| du | lågs |
| han / hon / den / det | lågs |
| vi | lågs |
| ni | lågs |
| de | lågs |
Supinum
| jag | legats |
| du | legats |
| han / hon / den / det | legats |
| vi | legats |
| ni | legats |
| de | legats |