Conjugation of larma
to cause alarm, make noise, try to arouse attention Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | larma |
Presens
| jag | larmar |
| du | larmar |
| han / hon / den / det | larmar |
| vi | larmar |
| ni | larmar |
| de | larmar |
Preteritum
| jag | larmade |
| du | larmade |
| han / hon / den / det | larmade |
| vi | larmade |
| ni | larmade |
| de | larmade |
Supinum
| jag | larmat |
| du | larmat |
| han / hon / den / det | larmat |
| vi | larmat |
| ni | larmat |
| de | larmat |
Imperativ
| — | larma |
Passiv
Infinitiv
| — | larmas |
Presens
| jag | larmas |
| du | larmas |
| han / hon / den / det | larmas |
| vi | larmas |
| ni | larmas |
| de | larmas |
Preteritum
| jag | larmades |
| du | larmades |
| han / hon / den / det | larmades |
| vi | larmades |
| ni | larmades |
| de | larmades |
Supinum
| jag | larmats |
| du | larmats |
| han / hon / den / det | larmats |
| vi | larmats |
| ni | larmats |
| de | larmats |