Conjugation of landa
to land; to bring ashore, to harvest from the sea Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | landa |
Presens
| jag | landar |
| du | landar |
| han / hon / den / det | landar |
| vi | landar |
| ni | landar |
| de | landar |
Preteritum
| jag | landade |
| du | landade |
| han / hon / den / det | landade |
| vi | landade |
| ni | landade |
| de | landade |
Supinum
| jag | landat |
| du | landat |
| han / hon / den / det | landat |
| vi | landat |
| ni | landat |
| de | landat |
Imperativ
| — | landa |
Passiv
Infinitiv
| — | landas |
Presens
| jag | landas |
| du | landas |
| han / hon / den / det | landas |
| vi | landas |
| ni | landas |
| de | landas |
Preteritum
| jag | landades |
| du | landades |
| han / hon / den / det | landades |
| vi | landades |
| ni | landades |
| de | landades |
Supinum
| jag | landats |
| du | landats |
| han / hon / den / det | landats |
| vi | landats |
| ni | landats |
| de | landats |