Conjugation of lagstifta
to legislate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | lagstifta |
Presens
| jag | lagstiftar |
| du | lagstiftar |
| han / hon / den / det | lagstiftar |
| vi | lagstiftar |
| ni | lagstiftar |
| de | lagstiftar |
Preteritum
| jag | lagstiftade |
| du | lagstiftade |
| han / hon / den / det | lagstiftade |
| vi | lagstiftade |
| ni | lagstiftade |
| de | lagstiftade |
Supinum
| jag | lagstiftat |
| du | lagstiftat |
| han / hon / den / det | lagstiftat |
| vi | lagstiftat |
| ni | lagstiftat |
| de | lagstiftat |
Imperativ
| — | lagstifta |
Passiv
Infinitiv
| — | lagstiftas |
Presens
| jag | lagstiftas |
| du | lagstiftas |
| han / hon / den / det | lagstiftas |
| vi | lagstiftas |
| ni | lagstiftas |
| de | lagstiftas |
Preteritum
| jag | lagstiftades |
| du | lagstiftades |
| han / hon / den / det | lagstiftades |
| vi | lagstiftades |
| ni | lagstiftades |
| de | lagstiftades |
Supinum
| jag | lagstiftats |
| du | lagstiftats |
| han / hon / den / det | lagstiftats |
| vi | lagstiftats |
| ni | lagstiftats |
| de | lagstiftats |