Conjugation of kvida
to moan, to groan Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kvida |
Presens
| jag | kvider |
| du | kvider |
| han / hon / den / det | kvider |
| vi | kvider |
| ni | kvider |
| de | kvider |
Preteritum
| jag | kved |
| du | kved |
| han / hon / den / det | kved |
| vi | kved |
| ni | kved |
| de | kved |
Supinum
| jag | kvidit |
| du | kvidit |
| han / hon / den / det | kvidit |
| vi | kvidit |
| ni | kvidit |
| de | kvidit |
Imperativ
| — | kvid |
Passiv
Infinitiv
| — | kvidas |
Presens
| jag | kvids |
| du | kvids |
| han / hon / den / det | kvids |
| vi | kvids |
| ni | kvids |
| de | kvids |
Preteritum
| jag | kveds |
| du | kveds |
| han / hon / den / det | kveds |
| vi | kveds |
| ni | kveds |
| de | kveds |
Supinum
| jag | kvidits |
| du | kvidits |
| han / hon / den / det | kvidits |
| vi | kvidits |
| ni | kvidits |
| de | kvidits |