Conjugation of kvarhålla
detain Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kvarhålla |
Presens
| jag | kvarhåller |
| du | kvarhåller |
| han / hon / den / det | kvarhåller |
| vi | kvarhåller |
| ni | kvarhåller |
| de | kvarhåller |
Preteritum
| jag | kvarhöll |
| du | kvarhöll |
| han / hon / den / det | kvarhöll |
| vi | kvarhöll |
| ni | kvarhöll |
| de | kvarhöll |
Supinum
| jag | kvarhållit |
| du | kvarhållit |
| han / hon / den / det | kvarhållit |
| vi | kvarhållit |
| ni | kvarhållit |
| de | kvarhållit |
Imperativ
| — | kvarhåll |
Passiv
Infinitiv
| — | kvarhållas |
Presens
| jag | kvarhålls |
| du | kvarhålls |
| han / hon / den / det | kvarhålls |
| vi | kvarhålls |
| ni | kvarhålls |
| de | kvarhålls |
Preteritum
| jag | kvarhölls |
| du | kvarhölls |
| han / hon / den / det | kvarhölls |
| vi | kvarhölls |
| ni | kvarhölls |
| de | kvarhölls |
Supinum
| jag | kvarhållits |
| du | kvarhållits |
| han / hon / den / det | kvarhållits |
| vi | kvarhållits |
| ni | kvarhållits |
| de | kvarhållits |