Conjugation of kuva
to force into submission; to subdue, to suppress Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kuva |
Presens
| jag | kuvar |
| du | kuvar |
| han / hon / den / det | kuvar |
| vi | kuvar |
| ni | kuvar |
| de | kuvar |
Preteritum
| jag | kuvade |
| du | kuvade |
| han / hon / den / det | kuvade |
| vi | kuvade |
| ni | kuvade |
| de | kuvade |
Supinum
| jag | kuvat |
| du | kuvat |
| han / hon / den / det | kuvat |
| vi | kuvat |
| ni | kuvat |
| de | kuvat |
Imperativ
| — | kuva |
Passiv
Infinitiv
| — | kuvas |
Presens
| jag | kuvas |
| du | kuvas |
| han / hon / den / det | kuvas |
| vi | kuvas |
| ni | kuvas |
| de | kuvas |
Preteritum
| jag | kuvades |
| du | kuvades |
| han / hon / den / det | kuvades |
| vi | kuvades |
| ni | kuvades |
| de | kuvades |
Supinum
| jag | kuvats |
| du | kuvats |
| han / hon / den / det | kuvats |
| vi | kuvats |
| ni | kuvats |
| de | kuvats |