← kunna — definición

Conjugation of kunna

Regular CEFR A1

/²kɵnːa/

to know (have proficiency in or deeper knowledge of) Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

kunna

Presens

jag	kan
du	kan
han / hon / den / det	kan
vi	kan
ni	kan
de	kan

Preteritum

jag	kunde
du	kunde
han / hon / den / det	kunde
vi	kunde
ni	kunde
de	kunde

Supinum

jag	kunnat
du	kunnat
han / hon / den / det	kunnat
vi	kunnat
ni	kunnat
de	kunnat

Más conjugaciones

kunna hälsa hem kunna slå sig i backen på kunna slänga sig i väggen kunnande kunnat kunnat hälsa hem kunnat slå sig i backen på kunnat slänga sig i väggen