Conjugation of krossa
to crush; to press or bruise between two hard bodies until the point of breaking Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | krossa |
Presens
| jag | krossar |
| du | krossar |
| han / hon / den / det | krossar |
| vi | krossar |
| ni | krossar |
| de | krossar |
Preteritum
| jag | krossade |
| du | krossade |
| han / hon / den / det | krossade |
| vi | krossade |
| ni | krossade |
| de | krossade |
Supinum
| jag | krossat |
| du | krossat |
| han / hon / den / det | krossat |
| vi | krossat |
| ni | krossat |
| de | krossat |
Imperativ
| — | krossa |
Passiv
Infinitiv
| — | krossas |
Presens
| jag | krossas |
| du | krossas |
| han / hon / den / det | krossas |
| vi | krossas |
| ni | krossas |
| de | krossas |
Preteritum
| jag | krossades |
| du | krossades |
| han / hon / den / det | krossades |
| vi | krossades |
| ni | krossades |
| de | krossades |
Supinum
| jag | krossats |
| du | krossats |
| han / hon / den / det | krossats |
| vi | krossats |
| ni | krossats |
| de | krossats |