Conjugation of kröna
to crown, to coronate; to formally declare (someone) a king, emperor, or queen; to queen (to make a queen) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kröna |
Presens
| jag | kröner |
| du | kröner |
| han / hon / den / det | kröner |
| vi | kröner |
| ni | kröner |
| de | kröner |
Preteritum
| jag | krönte |
| du | krönte |
| han / hon / den / det | krönte |
| vi | krönte |
| ni | krönte |
| de | krönte |
Supinum
| jag | krönt |
| du | krönt |
| han / hon / den / det | krönt |
| vi | krönt |
| ni | krönt |
| de | krönt |
Imperativ
| — | krön |
Passiv
Infinitiv
| — | krönas |
Presens
| jag | kröns |
| du | kröns |
| han / hon / den / det | kröns |
| vi | kröns |
| ni | kröns |
| de | kröns |
Preteritum
| jag | kröntes |
| du | kröntes |
| han / hon / den / det | kröntes |
| vi | kröntes |
| ni | kröntes |
| de | kröntes |
Supinum
| jag | krönts |
| du | krönts |
| han / hon / den / det | krönts |
| vi | krönts |
| ni | krönts |
| de | krönts |