Conjugation of krångla
to malfunction, to cause trouble; to act up Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | krångla |
Presens
| jag | krånglar |
| du | krånglar |
| han / hon / den / det | krånglar |
| vi | krånglar |
| ni | krånglar |
| de | krånglar |
Preteritum
| jag | krånglade |
| du | krånglade |
| han / hon / den / det | krånglade |
| vi | krånglade |
| ni | krånglade |
| de | krånglade |
Supinum
| jag | krånglat |
| du | krånglat |
| han / hon / den / det | krånglat |
| vi | krånglat |
| ni | krånglat |
| de | krånglat |
Imperativ
| — | krångla |
Passiv
Infinitiv
| — | krånglas |
Presens
| jag | krånglas |
| du | krånglas |
| han / hon / den / det | krånglas |
| vi | krånglas |
| ni | krånglas |
| de | krånglas |
Preteritum
| jag | krånglades |
| du | krånglades |
| han / hon / den / det | krånglades |
| vi | krånglades |
| ni | krånglades |
| de | krånglades |
Supinum
| jag | krånglats |
| du | krånglats |
| han / hon / den / det | krånglats |
| vi | krånglats |
| ni | krånglats |
| de | krånglats |