Conjugation of kopulera
to copulate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kopulera |
Presens
| jag | kopulerar |
| du | kopulerar |
| han / hon / den / det | kopulerar |
| vi | kopulerar |
| ni | kopulerar |
| de | kopulerar |
Preteritum
| jag | kopulerade |
| du | kopulerade |
| han / hon / den / det | kopulerade |
| vi | kopulerade |
| ni | kopulerade |
| de | kopulerade |
Supinum
| jag | kopulerat |
| du | kopulerat |
| han / hon / den / det | kopulerat |
| vi | kopulerat |
| ni | kopulerat |
| de | kopulerat |
Imperativ
| — | kopulera |
Passiv
Infinitiv
| — | kopuleras |
Presens
| jag | kopuleras |
| du | kopuleras |
| han / hon / den / det | kopuleras |
| vi | kopuleras |
| ni | kopuleras |
| de | kopuleras |
Preteritum
| jag | kopulerades |
| du | kopulerades |
| han / hon / den / det | kopulerades |
| vi | kopulerades |
| ni | kopulerades |
| de | kopulerades |
Supinum
| jag | kopulerats |
| du | kopulerats |
| han / hon / den / det | kopulerats |
| vi | kopulerats |
| ni | kopulerats |
| de | kopulerats |
Practice in context
Fill in the verb in real sentences — correct answers count toward the table above.