Conjugation of konversera
to converse Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | konversera |
Presens
| jag | konverserar |
| du | konverserar |
| han / hon / den / det | konverserar |
| vi | konverserar |
| ni | konverserar |
| de | konverserar |
Preteritum
| jag | konverserade |
| du | konverserade |
| han / hon / den / det | konverserade |
| vi | konverserade |
| ni | konverserade |
| de | konverserade |
Supinum
| jag | konverserat |
| du | konverserat |
| han / hon / den / det | konverserat |
| vi | konverserat |
| ni | konverserat |
| de | konverserat |
Imperativ
| — | konversera |
Passiv
Infinitiv
| — | konverseras |
Presens
| jag | konverseras |
| du | konverseras |
| han / hon / den / det | konverseras |
| vi | konverseras |
| ni | konverseras |
| de | konverseras |
Preteritum
| jag | konverserades |
| du | konverserades |
| han / hon / den / det | konverserades |
| vi | konverserades |
| ni | konverserades |
| de | konverserades |
Supinum
| jag | konverserats |
| du | konverserats |
| han / hon / den / det | konverserats |
| vi | konverserats |
| ni | konverserats |
| de | konverserats |
Practice in context
Fill in the verb in real sentences — correct answers count toward the table above.