Conjugation of konstatera
to note (as a fact) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | konstatera |
Presens
| jag | konstaterar |
| du | konstaterar |
| han / hon / den / det | konstaterar |
| vi | konstaterar |
| ni | konstaterar |
| de | konstaterar |
Preteritum
| jag | konstaterade |
| du | konstaterade |
| han / hon / den / det | konstaterade |
| vi | konstaterade |
| ni | konstaterade |
| de | konstaterade |
Supinum
| jag | konstaterat |
| du | konstaterat |
| han / hon / den / det | konstaterat |
| vi | konstaterat |
| ni | konstaterat |
| de | konstaterat |
Imperativ
| — | konstatera |
Passiv
Infinitiv
| — | konstateras |
Presens
| jag | konstateras |
| du | konstateras |
| han / hon / den / det | konstateras |
| vi | konstateras |
| ni | konstateras |
| de | konstateras |
Preteritum
| jag | konstaterades |
| du | konstaterades |
| han / hon / den / det | konstaterades |
| vi | konstaterades |
| ni | konstaterades |
| de | konstaterades |
Supinum
| jag | konstaterats |
| du | konstaterats |
| han / hon / den / det | konstaterats |
| vi | konstaterats |
| ni | konstaterats |
| de | konstaterats |