Conjugation of konnotera
connote Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | konnotera |
Presens
| jag | konnoterar |
| du | konnoterar |
| han / hon / den / det | konnoterar |
| vi | konnoterar |
| ni | konnoterar |
| de | konnoterar |
Preteritum
| jag | konnoterade |
| du | konnoterade |
| han / hon / den / det | konnoterade |
| vi | konnoterade |
| ni | konnoterade |
| de | konnoterade |
Supinum
| jag | konnoterat |
| du | konnoterat |
| han / hon / den / det | konnoterat |
| vi | konnoterat |
| ni | konnoterat |
| de | konnoterat |
Imperativ
| — | konnotera |
Passiv
Infinitiv
| — | konnoteras |
Presens
| jag | konnoteras |
| du | konnoteras |
| han / hon / den / det | konnoteras |
| vi | konnoteras |
| ni | konnoteras |
| de | konnoteras |
Preteritum
| jag | konnoterades |
| du | konnoterades |
| han / hon / den / det | konnoterades |
| vi | konnoterades |
| ni | konnoterades |
| de | konnoterades |
Supinum
| jag | konnoterats |
| du | konnoterats |
| han / hon / den / det | konnoterats |
| vi | konnoterats |
| ni | konnoterats |
| de | konnoterats |