Conjugation of koagulera
to coagulate, to clot, to congeal Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | koagulera |
Presens
| jag | koagulerar |
| du | koagulerar |
| han / hon / den / det | koagulerar |
| vi | koagulerar |
| ni | koagulerar |
| de | koagulerar |
Preteritum
| jag | koagulerade |
| du | koagulerade |
| han / hon / den / det | koagulerade |
| vi | koagulerade |
| ni | koagulerade |
| de | koagulerade |
Supinum
| jag | koagulerat |
| du | koagulerat |
| han / hon / den / det | koagulerat |
| vi | koagulerat |
| ni | koagulerat |
| de | koagulerat |
Imperativ
| — | koagulera |
Passiv
Infinitiv
| — | koaguleras |
Presens
| jag | koaguleras |
| du | koaguleras |
| han / hon / den / det | koaguleras |
| vi | koaguleras |
| ni | koaguleras |
| de | koaguleras |
Preteritum
| jag | koagulerades |
| du | koagulerades |
| han / hon / den / det | koagulerades |
| vi | koagulerades |
| ni | koagulerades |
| de | koagulerades |
Supinum
| jag | koagulerats |
| du | koagulerats |
| han / hon / den / det | koagulerats |
| vi | koagulerats |
| ni | koagulerats |
| de | koagulerats |