Conjugation of knorra
to grumble, to murmur (complain under one's breath) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | knorra |
Presens
| jag | knorrar |
| du | knorrar |
| han / hon / den / det | knorrar |
| vi | knorrar |
| ni | knorrar |
| de | knorrar |
Preteritum
| jag | knorrade |
| du | knorrade |
| han / hon / den / det | knorrade |
| vi | knorrade |
| ni | knorrade |
| de | knorrade |
Supinum
| jag | knorrat |
| du | knorrat |
| han / hon / den / det | knorrat |
| vi | knorrat |
| ni | knorrat |
| de | knorrat |
Imperativ
| — | knorra |
Passiv
Infinitiv
| — | knorras |
Presens
| jag | knorras |
| du | knorras |
| han / hon / den / det | knorras |
| vi | knorras |
| ni | knorras |
| de | knorras |
Preteritum
| jag | knorrades |
| du | knorrades |
| han / hon / den / det | knorrades |
| vi | knorrades |
| ni | knorrades |
| de | knorrades |
Supinum
| jag | knorrats |
| du | knorrats |
| han / hon / den / det | knorrats |
| vi | knorrats |
| ni | knorrats |
| de | knorrats |