← knö — definición

Conjugation of knö

Regular CEFR C2

/knœː/

to push one’s way forward, to cut in line Ver definición completa →

Aktiv

Infinitiv

—

knö

Presens

jag	knör
du	knör
han / hon / den / det	knör
vi	knör
ni	knör
de	knör

Preteritum

jag	knödde
du	knödde
han / hon / den / det	knödde
vi	knödde
ni	knödde
de	knödde

Supinum

jag	knött
du	knött
han / hon / den / det	knött
vi	knött
ni	knött
de	knött

Imperativ

—

knö

Passiv

Infinitiv

—

knös

Presens

jag	knös
du	knös
han / hon / den / det	knös
vi	knös
ni	knös
de	knös

Preteritum

jag	knöddes
du	knöddes
han / hon / den / det	knöddes
vi	knöddes
ni	knöddes
de	knöddes

Supinum

jag	knötts
du	knötts
han / hon / den / det	knötts
vi	knötts
ni	knötts
de	knötts

Más conjugaciones

knocka knockade knockades knockande knockar knockas knockat knockats