Conjugation of knacka
to knock; to rap one's knuckles against something, e.g. against a door Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | knacka |
Presens
| jag | knackar |
| du | knackar |
| han / hon / den / det | knackar |
| vi | knackar |
| ni | knackar |
| de | knackar |
Preteritum
| jag | knackade |
| du | knackade |
| han / hon / den / det | knackade |
| vi | knackade |
| ni | knackade |
| de | knackade |
Supinum
| jag | knackat |
| du | knackat |
| han / hon / den / det | knackat |
| vi | knackat |
| ni | knackat |
| de | knackat |
Imperativ
| — | knacka |
Passiv
Infinitiv
| — | knackas |
Presens
| jag | knackas |
| du | knackas |
| han / hon / den / det | knackas |
| vi | knackas |
| ni | knackas |
| de | knackas |
Preteritum
| jag | knackades |
| du | knackades |
| han / hon / den / det | knackades |
| vi | knackades |
| ni | knackades |
| de | knackades |
Supinum
| jag | knackats |
| du | knackats |
| han / hon / den / det | knackats |
| vi | knackats |
| ni | knackats |
| de | knackats |