Conjugation of knäböja
to kneel, to genuflect Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | knäböja |
Presens
| jag | knäböjer |
| du | knäböjer |
| han / hon / den / det | knäböjer |
| vi | knäböjer |
| ni | knäböjer |
| de | knäböjer |
Preteritum
| jag | knäböjde |
| du | knäböjde |
| han / hon / den / det | knäböjde |
| vi | knäböjde |
| ni | knäböjde |
| de | knäböjde |
Supinum
| jag | knäböjt |
| du | knäböjt |
| han / hon / den / det | knäböjt |
| vi | knäböjt |
| ni | knäböjt |
| de | knäböjt |
Imperativ
| — | knäböj |
Passiv
Infinitiv
| — | knäböjas |
Presens
| jag | knäböjs |
| du | knäböjs |
| han / hon / den / det | knäböjs |
| vi | knäböjs |
| ni | knäböjs |
| de | knäböjs |
Preteritum
| jag | knäböjdes |
| du | knäböjdes |
| han / hon / den / det | knäböjdes |
| vi | knäböjdes |
| ni | knäböjdes |
| de | knäböjdes |
Supinum
| jag | knäböjts |
| du | knäböjts |
| han / hon / den / det | knäböjts |
| vi | knäböjts |
| ni | knäböjts |
| de | knäböjts |