Conjugation of klyva
to split, to cleave Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | klyva |
Presens
| jag | klyver |
| du | klyver |
| han / hon / den / det | klyver |
| vi | klyver |
| ni | klyver |
| de | klyver |
Preteritum
| jag | klöv |
| du | klöv |
| han / hon / den / det | klöv |
| vi | klöv |
| ni | klöv |
| de | klöv |
Supinum
| jag | kluvit |
| du | kluvit |
| han / hon / den / det | kluvit |
| vi | kluvit |
| ni | kluvit |
| de | kluvit |
Imperativ
| — | klyv |
Passiv
Infinitiv
| — | klyvas |
Presens
| jag | klyvs |
| du | klyvs |
| han / hon / den / det | klyvs |
| vi | klyvs |
| ni | klyvs |
| de | klyvs |
Preteritum
| jag | klövs |
| du | klövs |
| han / hon / den / det | klövs |
| vi | klövs |
| ni | klövs |
| de | klövs |
Supinum
| jag | kluvits |
| du | kluvits |
| han / hon / den / det | kluvits |
| vi | kluvits |
| ni | kluvits |
| de | kluvits |