Conjugation of kartlägga
to gain knowledge of (something (more complex)) through investigation; to map, to survey, to investigate Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kartlägga |
Presens
| jag | kartlägger |
| du | kartlägger |
| han / hon / den / det | kartlägger |
| vi | kartlägger |
| ni | kartlägger |
| de | kartlägger |
Preteritum
| jag | kartlade |
| du | kartlade |
| han / hon / den / det | kartlade |
| vi | kartlade |
| ni | kartlade |
| de | kartlade |
Supinum
| jag | kartlagt |
| du | kartlagt |
| han / hon / den / det | kartlagt |
| vi | kartlagt |
| ni | kartlagt |
| de | kartlagt |
Imperativ
| — | kartlägg |
Passiv
Infinitiv
| — | kartläggas |
Presens
| jag | kartläggs |
| du | kartläggs |
| han / hon / den / det | kartläggs |
| vi | kartläggs |
| ni | kartläggs |
| de | kartläggs |
Preteritum
| jag | kartlades |
| du | kartlades |
| han / hon / den / det | kartlades |
| vi | kartlades |
| ni | kartlades |
| de | kartlades |
Supinum
| jag | kartlagts |
| du | kartlagts |
| han / hon / den / det | kartlagts |
| vi | kartlagts |
| ni | kartlagts |
| de | kartlagts |