Conjugation of kapa
to hijack; to seize control over something Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kapa |
Presens
| jag | kapar |
| du | kapar |
| han / hon / den / det | kapar |
| vi | kapar |
| ni | kapar |
| de | kapar |
Preteritum
| jag | kapade |
| du | kapade |
| han / hon / den / det | kapade |
| vi | kapade |
| ni | kapade |
| de | kapade |
Supinum
| jag | kapat |
| du | kapat |
| han / hon / den / det | kapat |
| vi | kapat |
| ni | kapat |
| de | kapat |
Imperativ
| — | kapa |
Passiv
Infinitiv
| — | kapas |
Presens
| jag | kapas |
| du | kapas |
| han / hon / den / det | kapas |
| vi | kapas |
| ni | kapas |
| de | kapas |
Preteritum
| jag | kapades |
| du | kapades |
| han / hon / den / det | kapades |
| vi | kapades |
| ni | kapades |
| de | kapades |
Supinum
| jag | kapats |
| du | kapats |
| han / hon / den / det | kapats |
| vi | kapats |
| ni | kapats |
| de | kapats |