Conjugation of kanta
to be placed as a border, limit or rim Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kanta |
Presens
| jag | kantar |
| du | kantar |
| han / hon / den / det | kantar |
| vi | kantar |
| ni | kantar |
| de | kantar |
Preteritum
| jag | kantade |
| du | kantade |
| han / hon / den / det | kantade |
| vi | kantade |
| ni | kantade |
| de | kantade |
Supinum
| jag | kantat |
| du | kantat |
| han / hon / den / det | kantat |
| vi | kantat |
| ni | kantat |
| de | kantat |
Imperativ
| — | kanta |
Passiv
Infinitiv
| — | kantas |
Presens
| jag | kantas |
| du | kantas |
| han / hon / den / det | kantas |
| vi | kantas |
| ni | kantas |
| de | kantas |
Preteritum
| jag | kantades |
| du | kantades |
| han / hon / den / det | kantades |
| vi | kantades |
| ni | kantades |
| de | kantades |
Supinum
| jag | kantats |
| du | kantats |
| han / hon / den / det | kantats |
| vi | kantats |
| ni | kantats |
| de | kantats |