Conjugation of kölna
/²ɕøːlna/to light a fire in a fireplace, to kindle a fire Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | kölna |
Presens
| jag | kölnar |
| du | kölnar |
| han / hon / den / det | kölnar |
| vi | kölnar |
| ni | kölnar |
| de | kölnar |
Preteritum
| jag | kölnade |
| du | kölnade |
| han / hon / den / det | kölnade |
| vi | kölnade |
| ni | kölnade |
| de | kölnade |
Supinum
| jag | kölnat |
| du | kölnat |
| han / hon / den / det | kölnat |
| vi | kölnat |
| ni | kölnat |
| de | kölnat |
Imperativ
| — | kölna |
Passiv
Infinitiv
| — | kölnas |
Presens
| jag | kölnas |
| du | kölnas |
| han / hon / den / det | kölnas |
| vi | kölnas |
| ni | kölnas |
| de | kölnas |
Preteritum
| jag | kölnades |
| du | kölnades |
| han / hon / den / det | kölnades |
| vi | kölnades |
| ni | kölnades |
| de | kölnades |
Supinum
| jag | kölnats |
| du | kölnats |
| han / hon / den / det | kölnats |
| vi | kölnats |
| ni | kölnats |
| de | kölnats |