Conjugation of käfta
to mouth off (speak without discretion in a provoking manner) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | käfta |
Presens
| jag | käftar |
| du | käftar |
| han / hon / den / det | käftar |
| vi | käftar |
| ni | käftar |
| de | käftar |
Preteritum
| jag | käftade |
| du | käftade |
| han / hon / den / det | käftade |
| vi | käftade |
| ni | käftade |
| de | käftade |
Supinum
| jag | käftat |
| du | käftat |
| han / hon / den / det | käftat |
| vi | käftat |
| ni | käftat |
| de | käftat |
Imperativ
| — | käfta |
Passiv
Infinitiv
| — | käftas |
Presens
| jag | käftas |
| du | käftas |
| han / hon / den / det | käftas |
| vi | käftas |
| ni | käftas |
| de | käftas |
Preteritum
| jag | käftades |
| du | käftades |
| han / hon / den / det | käftades |
| vi | käftades |
| ni | käftades |
| de | käftades |
Supinum
| jag | käftats |
| du | käftats |
| han / hon / den / det | käftats |
| vi | käftats |
| ni | käftats |
| de | käftats |
Practice in context
Fill in the verb in real sentences — correct answers count toward the table above.