Conjugation of käbbla
to squabble, wrangle Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | käbbla |
Presens
| jag | käbblar |
| du | käbblar |
| han / hon / den / det | käbblar |
| vi | käbblar |
| ni | käbblar |
| de | käbblar |
Preteritum
| jag | käbblade |
| du | käbblade |
| han / hon / den / det | käbblade |
| vi | käbblade |
| ni | käbblade |
| de | käbblade |
Supinum
| jag | käbblat |
| du | käbblat |
| han / hon / den / det | käbblat |
| vi | käbblat |
| ni | käbblat |
| de | käbblat |
Imperativ
| — | käbbla |
Passiv
Infinitiv
| — | käbblas |
Presens
| jag | käbblas |
| du | käbblas |
| han / hon / den / det | käbblas |
| vi | käbblas |
| ni | käbblas |
| de | käbblas |
Preteritum
| jag | käbblades |
| du | käbblades |
| han / hon / den / det | käbblades |
| vi | käbblades |
| ni | käbblades |
| de | käbblades |
Supinum
| jag | käbblats |
| du | käbblats |
| han / hon / den / det | käbblats |
| vi | käbblats |
| ni | käbblats |
| de | käbblats |