Conjugation of jobba
to work; to be employed to do something (for a living) Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | jobba |
Presens
| jag | jobbar |
| du | jobbar |
| han / hon / den / det | jobbar |
| vi | jobbar |
| ni | jobbar |
| de | jobbar |
Preteritum
| jag | jobbade |
| du | jobbade |
| han / hon / den / det | jobbade |
| vi | jobbade |
| ni | jobbade |
| de | jobbade |
Supinum
| jag | jobbat |
| du | jobbat |
| han / hon / den / det | jobbat |
| vi | jobbat |
| ni | jobbat |
| de | jobbat |
Imperativ
| — | jobba |