Conjugation of jämföra
to compare; to declare two things to be similar in some respect Ver definición completa →
Aktiv
Infinitiv
| — | jämföra |
Presens
| jag | jämför |
| du | jämför |
| han / hon / den / det | jämför |
| vi | jämför |
| ni | jämför |
| de | jämför |
Preteritum
| jag | jämförde |
| du | jämförde |
| han / hon / den / det | jämförde |
| vi | jämförde |
| ni | jämförde |
| de | jämförde |
Supinum
| jag | jämfört |
| du | jämfört |
| han / hon / den / det | jämfört |
| vi | jämfört |
| ni | jämfört |
| de | jämfört |
Imperativ
| — | jämför |
Passiv
Infinitiv
| — | jämföras |
Presens
| jag | jämförs |
| du | jämförs |
| han / hon / den / det | jämförs |
| vi | jämförs |
| ni | jämförs |
| de | jämförs |
Preteritum
| jag | jämfördes |
| du | jämfördes |
| han / hon / den / det | jämfördes |
| vi | jämfördes |
| ni | jämfördes |
| de | jämfördes |
Supinum
| jag | jämförts |
| du | jämförts |
| han / hon / den / det | jämförts |
| vi | jämförts |
| ni | jämförts |
| de | jämförts |